Det är inte konstigt att Linda Perhacs vilar på gamla lagrar när hon efter 44 år som tandsköterska återvänder till musikscenen som den senaste i raden av bortglömda ”legender”. Hon sjunger fortfarande om de besjälade tingen, om naturens magi, om den inneboende naturligheten i barndomen och om andra new age-teman som om Haight-Ashbury fortfarande vore platsen vi vallfärdade till, med blommor i håret.
Men floursköljningarna och det kaliforniska solskenet har också bidragit till att bevara röstens klarhet, och att hon idag är 70 och en aning ringrostig märks bara i stillastående Daybreak, där hon överkompenserar med ansträngd röstanvändning. Lyckligare är Immunity som med försiktigt rytmiska antydningar gör en ansats att följa Joni Mitchell åtminstone in i 80-talet. Men trots att Devendra Banhart skyndar till – förstås – är det här musik som tillhör svunna tider och generationer.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
