Om ”visa” är en stor genre i Sverige så är ”rockvisa i midtempo med lagom allmängiltiga höstsentimentala vardagspoetiska betraktelser framsjungna av svårmodiga medelålders herrar med forcerad röst” faktiskt en lika stor genre. Den genren kan Lars Winnerbäck bättre än någon annan, och därmed kan han också avvika från dess norm i precis lagom utsträckning.
Han slår Ulf Lundell på fingrarna med röjiga Det gick inte för pojkarna längst fram. Han ställer sig utanför sig själv och sjunger om ett möte med Lasse Winnerbäck, som ”var som vem som helst”. Han bjuder in sin värsta konkurrent Thåström – den enda med potential att bli mer folkkär i genren – för en duett i Gå med mig vart jag än går. Det är knep som tillsammans med Hosiannas allmänna nostalgiska deppigheter räcker mer än väl för att garantera att Lars Winnerbäck åter sitter där med famnen full av grammisar och P3-Guld-utmärkelser i slutet av året.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
