Det är få förunnat att genom decennier och med stigande ålder behålla sin akuta vitalitet, sin fräsande arrogans och sin nyfiket. Men Kristin Hersh är lika vass fortfarande som någonsin i Throwing Muses. Det är dramatiskt och mörkt redan från take-off i LAX sugande grungegroove, och andra höjdpunkter – om man nu kan tala om det i den här sortens dystopiska sammanhang – är Foxpoint och det desperata sprattlandet i Lethes kvicksand.
”Sociopatisk” kallar skivbolaget skivan, och låtattacker som Loudmouth och Breathe In är verkligen långt ifrån välartade. Det må hennes tionde studioalbum, men det låter som något hon samlat ihop till under ett helt (men inte alltid fullt) liv. Kristin Hersh har behållit sin udd, och 2018 är hon mycket mera argsint än generationskamrater som Dinosaur Jr och My Bloody Valentine.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
