Lasse Lindh är ingen klåpare när det kommer till smarta poplåtar. Det visade han förra året på You Wake Up at Sea Tac, och det visar han när han som Tribeca fortsätter samarbetet med Claes Björklund. Men där Lasse Lindhs indiepopmelodier brukade vara rena och avskalade – Lloyd Cole var en jämförelse som ofta användes – har paret här ansträngt sig för att hitta moderna kostymer till sina låtar.
Någon låt har iklätts indieuniform med skramliga gitarrer och ofiltrerade trummor, men det är undantag. Det verkar nästan utstuderat när skivans bästa spår, klädd just så, döpts till Forever Young, precis som ett av töntsynthpopens viktigaste landmärken. För det är i den genren Kate -97 oftast rör sig.
Singeln The Sun Always Shines on TV har fått samma synthpopiga kläder som Space Age Baby Jane, men räddas av Lasse Lindhs känsla för bra poplåtar. Värre är det med Teenage, där det bara går att ana poplåten bakom de utstuderade synthpopsjoken.
Det är inte alls överraskande att skivan inte bara ska släppas i Japan, Taiwan och Spanien utan också i Frankrike. Med Tribeca planerar Lasse Lindh att ta upp kampen med Jay-Jay.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
