”Gubbigt” har varit det vanligaste superlativet (!) i snacket om What If Leaving Is A Loving Thing – saxofon och luft i arrangemangen lockar gärna fram sådana associationer. Men att bli vuxen är bara en gubb- (eller i det här sammanhanget en gum-) process i prepubertala ögon, och Sahara Hotnights är minst lika vitalt spänstiga som någonsin förr, men samtidigt avsevärt mer erfarna och kompetenta.
Den hätska aggressionen och osäkerhetsoffensivens gitarrväggar har gett plats för trygghet och nyanser, som hos tonårstjejen som efter genomgången pubertet inte längre känner behovet av tre ängsliga lager pancake. Melodierna, handklappen och powerpop-stämningarna finns dock kvar i oförminskad skala, kompletterade med utsvävningar som tempo- och tonlägessänkningar i viskande No for an answer och två av årets feelgood-hits-för-sommaren i inledande Visit to Vienna och Blondie-galopperande gitarrdiscosmycket Cheek to cheek.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
