Svenska musikveteraner i behov av förnyelse har en beprövad universallösning – att hyra in blandade yngre låtskrivare. Jerry Williams och Totta Näslund har prövat det, för att inte tala om Sven-Ingvars, och varje gång har Eldkvarns Plura – jo, han har nått förnamnsstatus med hela Sverige – frikostigt delat med sig av sina alster.
Därför är det lite ironiskt att när Eldkvarn nu nått veteranstatus gör de på precis samma sätt, fast tvärtom. På Brott lönar sig alltid stjäl Plura tillbaka alla de låtar han gett bort under året. Vare sig vi väljer att tro på Pluras egen förklaring, att han alltid i bakhuvudet planerat att ta tillbaka dem, eller anar att Plura fått en släng av sin berömda skrivkramp, innebär det en brokig samling låtar.
Inledande Alla frågar efter Alice är en adrenalininjektion. Plura gjorde den tillsammans med Popsicle på Vilda fåglar, och här driver Eldkvarn upp tempot mer än på flera år, och får till en så kaxigt stabil gubbrock att man nästan luras att tro att det är new wave igen. Kung i blodet, ursprungligen en present till Jerry Williams, visar spolingen Daniel Lemma att han inte är ensam om att kunna härma Van Morrisons soulflirtar från det tidiga 70-talet.
Men här finns också gott om dalar. Himlen ser och himlen hör är en standardballad med oengagerad text, och Kärleken har lämnat stan är faktiskt inte särskilt mycket bättre än i Samuel Frölers genomusla version. Kanske gav Plura bort en del skåpmat som han själv ratat?
Lika ojämna är de två låtar som faller utanför stjäla-tillbaka-konceptet. Minns du den sommar med smäktande trumpetserenad är den bästa Gunnar Wiklund-cover vi hört sedan Johan Vävare och Thomas diLevas (Nu tändas åter ljusen) I min lilla stad för 20 år sedan. Däremot hade det nog varit klokt att lämna Min ängel (eller kanske Som en ängel, båda titelvarianterna finns i CD-häftet) från TV4:s barngala i våras i TV-arkivet.
Bäst är de låtar Plura skrivit till Sven-Ingvars. [I]Bara för din skull[/I] är en trevlig pophit, medan Månskedsnatt i Åmotsfors, komplett med rikssamtal från stadshotellet i Värmland, är så skräddarsydd för Sven-Ingvars att det låter som en trogen cover när Eldkvarn själva gör den.
Sven-Ingvars är faktiskt inte en alltför långsökt referens till Eldkvarn. En lysande frontfigur, mängder med rutin och spelskicklighet, och inte minst en låtskatt av sällan skådat slag i ryggsäcken. Det är klart vi unnar dem en ojämn och lite slarvig mellanskiva.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
