I en värld av extrem utveckling är Will Oldham en välkommen motkraft. Långsamt och obevekligt fortsätter han fylla album efter album (och drösvis med spridda inspelningar) med tröga rurala akustiska visor som blir alltmer traditionalistiska för varje utgåva. Förändringen i övrigt består i ständigt nya samarbetspartners, här framför allt en muterad änglaröst från Angel Olsen, ständigt nya överrumplande textrader (”As boys, we fucked each other”) och den fortsatt sänkta ljudvolymen som gör att delar av skivan knappt är möjliga att uppfatta.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
