Hur kan en sångerska göra så disparata saker som låtar till Babe-soundtracks och duettalbum med Willie Nelson? Hur kan en låtskrivare placera låtar hos såväl Joe Ely som Peter Frampton? Det finns två alternativa förklaringar. Genom följsamhet och personkännedom. Eller genom anonymitet och självutplåning.
Den här gången stämmer tyvärr den senare, och fan vet om det inte varit bättre att avstå de två covers Kimmie Rhodes plockat in bland sina originallåtar. För The Beatles The Fool on the Hill må vara ett trist coverval, men till och med den sticker ut avsevärt i jämförelse med hennes eget material. För att inte tala om Townes Van Zandts If I Needed You, i ett stilla arrangemang inte så långt från originalet.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
