Hur skulle Golden Smog kunna vara något annat än bra? Med sin kärna från Jayhawks med Gary Louris i spetsen, originalmedlemmar från Big Star och Soul Asylum, och som extra krydda Wilcos enväldiga härskare Jeff Tweedy hade Golden Smog kunnat vara americanans ultimata supergrupp. Om det inte vore för några smådetaljer. Den första är att inget av de band medlemmarna har som huvudsysselsättning någonsin nått någon vidare storpublik, vilket i någon mån urvattnar begreppet supergrupp. Den andra är att kombinationen av hjältar inte leder till några kemiska reaktioner. Varje medlem bidrar med sina specialiteter i sina respektive låtar, medan resten agerar habila bakgrundsmusiker, och den spänning som borde kunna uppstå i den här sortens meetings of the minds uteblir helt.
En tredje detalj är att varje medlem uppenbarligen behållit sina viktigare skapelser till andra sammanhang. Jayhawks finns här, i det sympatiska titelspåret och i trista You Make It Easy, men ingen av dem hade kvalat in på Jayhawks-skiva (eller till Gary Louris äntligen återupptagna samarbete med sin gamla parhäst Mark Olson). Wilco finns i väldigt små doser på stillsamma Listen Joe, men det är samma sak där. Hurricane dryper av Soul Asylum, och dem ville vi hur som helst inte höra av igen.
Det innebär att Another Fine Day är en helt ok skiva, men också en skiva där summan är mindre än de sammanlagda beståndsdelarna. Då hjälper ens ett fint Louris/Tweedy-samarbete i Dave Davies-covern Strangers eller att Marc Perlman kliver fram ur Jayhawks-skuggan och släpper loss en smått fantastisk powerpoprökare i Corvette. Golden Smog är naturligtvis bra. Men de är allt annat än angelägna.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
