För varje svettglittrande Sharon Jones, Eli Paperboy Reed och Charles Bradley på den ständigt växande retrosoulscenen går det minst fem oinspirerade eller plastiga pastisher som The Pepper Pots, Duffy och senast Raphael Saadiq. Den LA-baserade franske bandledaren Fitz, hans partner Noelle Scaggs och deras band placerar sig mitt emellan ytterligheterna, med antydningar till den första gruppens groove och åtrå, med försök till minnesvärda låtar, men å andra sidan med alltför uppenbara lån från soulstandards och alltför nördig noggrannhet med autencitetsdetaljer. Säkert en kul kväll på dansbanan, men inget att lägga på minnet.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
