Efter ett antal ambitiösa och mer eller mindre lyckade samarbetsprojekt är det dags för Elvis Costello att återvända till rötterna igen. Han har gjort det förr, och han har använt samma strategier tidigare, trots att resultaten inte varit helt tillfredsställande någon gång de senaste tio åren. Han samlar ihop några gamla Attractionsmusiker, den här gången Steve Nieve och Pete Thomas, och så bläddrar de lite i Elvis toktjocka pärmar med hel- eller halvfärdiga låtar innan de rockar loss i studion. Några detaljer i form av distorsion och tremelo borde väl vara tillräckligt för att sno ihop en hyfsad rockplatta?
Visst räcker det långt. Här finns tillräckligt med geniala popslingor och krokar för att få varje låtskrivare med akademiska ambitioner att lägga notbladen på hyllan för evigt. Men som vanligt vill Elvis Costello, som skriver fyra briljanta poplåtar medan han väntar på bussen, göra det lite för svårt för sig, och lägger in ett par komplexa ackord och ett smart break för mycket i snart sagt varje låt. Det är kul att snubbla över ett Björn och Benny-sanktionerat Dancing Queen-citat, men annars krävs oftast 60 högskolepoäng på av Elvis utvald institution för att till fullo uppskatta de ”autobiografiskt aritmetiska” dimensionerna i låtar som 45.
Skivrecension
Av Patrik Forshage
