Denison Whitmer försöker tränga sig ner emellan Paul Simons allra mest finstämda akustiska sånger och Leonard Cohen. Men även om han träffsäkert sätter de Cohenska damkörerna med Karen Peris som sin egen Jennifer Warner får lyssnaren ingen fullständig tillfredsställelse. Det räcker inte med en uppsättning värmande och trivsamma sånger, som California Brown and Blue och mycket sorgsna Castle and Cathedral, fint återhållet gitarrplockande och namnkunniga gäster som Sufjan Stevens. Med sin profillösa och anonyma röst är Denison Whitmer helt enkelt inte man att hantera sitt eget material.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
