Tre saker har grundlagt Daniel Johnstons status som legend och geni. Den första är givetvis hans fantastiska naiva sånger. Den andra är hans ofta bortappade hjärna (”she said, well can you identify it please, I said, why sure, it’s a cute little bugger”), och den tredje, slutligen, är hans innerliga lofi-ljud. Men det sistnämnda finns inte tillstymmelse till här. ”Everybody needs to take their demos and go back to the studio”, konstaterar Daniel Johnston nyktert, och släpper in diverse musiker från Becks bands för ett fylligare ljud. Det känns lite ovant och en aning tungfotat, men det stjäl inte fokus mot Daniel Johnstons galet bra sånger.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
