Det kommer dagar när det eviga visade sig vara undflyende, när kärleken avslöjar sig som en sol-och-vårare och när marken är täckt av aska. Christian Kjellvander vet det, så nygift han är, och han vet hur att förmedla det. Mollstämningarna är så intensiva att de krossar förljugna livslögner, men värmer vemodiga själar, och bara fågelkvittret som smyger förbi innehåller någon glädje. När något som låter som en såg, detta vidunderligt vackra instrument, understryker mörkret blir det nästan för tungt.
Att kalla hans unika singer-songwriteruttryck för americana var relevant en gång, men nu vore det bara fånigt. Istället känns hans sånger lika urgamla som (ursäkta tjatet, men det finns ingen annan att jämföra med) Townes van Zandt, och när det kommer till Christians Kjellvanders djupt innerliga sätt att sjunga dem, direkt ur botten av sitt hjärta, så faller samma jämförelse inte längre till Texas-legendens fördel.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
