(Dubbelrecension med Strasse, den eleganta paneuropeiska romantikens göteborgska veteraner)
Hade inte Strasse varit mästare på blasé 80-talsromantik, synthetisk Bowie och stilfull paneuropeisk livströtthet vore det konstigt. De har faktiskt ägnat 30 år som band åt att förfina det. På Half Past Animal har göteborgarna dessutom rekryterat den riktiga Bowies pianist Mike Garson, och då är de givetvis i sitt esse.
Mer oväntat är att de stöter på lokal konkurrens från Bye Bye Bicycle, unga nog att vara Strasses barn men med en minst lika stor fascination för all things Roxy Music, Japan och Blondie. Eleganta discotrummor och stråkmaskiner övertygar igenom hela Compass, och om de bara kan släppa de där sista resterna av omotiverat euforisk göteborgsk falsksång så är de något spännande på spåren. Och något långlivat dessutom, uppenbarligen.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
