Med lika stor popkänsla som sena Hoola Bandoola Band, och för övrigt lika välmaskerad bakom foträta arrangemang, med nästan lika mycket falsksång som Philemon Arthur & The Dung, men långtifrån lika anarkistiska, och med ett tilltal lika frejdigt som Tomas Öbergs, men inte i närheten av lika obegripligt, skakar Björns Vänner liv i en klassisk svensk genre.
Debut-EP:ns Kvar på film lät oss ana vad som var på väg, och med Tappat halva hjärnan lyfter Björns Vänner den fina skånska proggtraditionen till en ny renässans, långt ifrån pastisch eller parodi. För lika ledigt som de tar sig an lätt countryfierad pop, jordgolvsstamp och intrikat vävda flummiga gitarrer, lika ledigt rör de sig också i både renodlad indie och i Dexyspop överlägsen Florence Valentin i Alexander Lukas.
Istället för plakattexter arbetar Björns Vänner med personliga och egensinniga texter som relationsdramat Vad ska jag med ett foto på dig? eller den pigga urbaniseringsnovellen Flyttlass på bredaste skånska, och det gör den progg Björns Vänner skapar värd att tas på största allvar. Men reagera snabbt, när sångaren Richard Schicke flyttar till London vid nyår är Björns Vänner saga all.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
