Modern Guilt innebär inga stora avsteg från det forna underbarnets inslagna väg. Fortfarande gäller hemmapulande och klipp-och-klistra, möjligen med tidigare hiphop och blues delvis ersatt av elektronik, pop och något övertydligt Caesars-lån. Men de senaste årens alltmer påtagliga kreativa desperation har ersatts av slagkraft och entusiasm. Om han nu bara dumpar den där Hubbard och kvasireligiositeten också ska han nog se att det ordnar sig.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
