Han har aldrig riktigt lyckats ta sig ut ur skuggan av sin far, och med tanke på hur nära han ligger Ian Dury i röst, tonfall, sociolekt och ordval i låtar som Listen (”look at them laughing”) och August är det inte så konstigt. Även i en djupt vemodig ballad som Wanna visar han upp en nedärvd bräcklig närhet, men pappa är inte hans enda referenspunkt. I Frankrike hyllas Baxter Dury till exempel som Serge Gainsbourgs värdige arvtagare, och det är också högst relevant. I synnerhet i skenet av det här albumets smarta kontrastering av å ena sidan hans röstmässiga skrovlighet och texternas omfattande profaniteter och å andra sidan milda stråkar och mjuka kvinnoröster. På en botten av avskalad och lekfullt suggestiv groove är det smidigt och spännande, och när Jason Williamson från Sleaford Mods så dyker upp i Almond Milk landar Baxter Dury med självklar smidighet rätt också i sin samtid.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
