Titelspåret är visserligen en av Badly Drawn Boys bästa låtar någonsin. Så vass som vi vill ha vår Badly Drawn Boy, så fin som i de enstaka ballader som mildrar hans fall. Men när han borde frigöra sig från sina förebilder duggar Springsteen-referenserna tätare än någonsin. Melodierna är infantila men tillkrånglade, och texterna så ordrika att de knappt går att pressa in med skohorn. Riktigt hemskt blir det när han hyr in en stiff konfirmationskör som får leka gospel i redan överlastade arr. Damon Gough beskriver Born in the U.K. som ”den svåraste skiva jag gjort hittills”. Den är också desperat tillkämpad och överarbetad, och därmed den sämsta skiva han gjort hittills.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
