Att Devo fortsätter att fascinera generation efter generation är inte bara begripligt utan i högsta grad uppmuntrande. Den höga energinivån, de enkla och repetitiva riffen, de stiffa rytmerna och den stötiga nördsångstilen – det är ständigt töntarnas revansch och det är ständigt älskvärt, också i B-Boys påfallande efterapande variant. Men att Brooklyntrion halvvägs har arbetat upp tillräckligt med självförtroende för att plötsligt ge sig hän åt modernare amerikansk machopunk till exempel i Flatlands, det är svårare att fördra.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
