Hon är Too Old to Be Crazy menar hon själv, men konstaterar snabbt att om det nu ändå måste göras så är det väl hon som får lov ta tag i det. För Amy Rigby är att lita på, hon är beredd att hålla ut och hon är beredd att hugga i.
”These bricks won’t lay themselves”, konstaterar hon i Bricks, och mycket riktigt är Hang In There with Me ett album av rejäla murartag snarare än snirkligt finsnickeri. Men att låtskrivandet är rejält och gediget står inte i kontrast mot att det också är genomsmart och koncentrerat. Sångerna är stadigt byggda på en grund av klassiskt amerikansk collegerock med rätter i dB’s, och det klingar gott om The Byrds- och Tom Petty-gitarrer över hela albumet och allra mest Last Night’s Rainbow.
Dessutom kan Amy Rigby vara tuffare än de flesta när det behövs. På albumets främsta spår Bob Dylan in Debuque skorrar gitarrerna lika tungt och utmanande som Amy Rigbys löfte att ta sig an varenda flanellskjorteclown som vågar närma sig henne. Och lita på att eventuella konkurrenter kommer att tas ner på jorden, för Amy Rigby har både musklerna och hjärnan.
