Under en kvart på det Wannadies-anstrukna 90-talet var avsändaradressen Skellefteå på en skiva tillräckligt för att landets alla recensenter skulle spärra upp öronen och äska halvsidesutrymme i sina tidningar. Men när Amber Oak debuterar med ett album inspelat hemma hos David Sandström är allmänintresset inte lika omfattande. Det kan tyckas orättvist, men med deras tvärsäkert kaxiga attityd och klockrena gitarr-indie i skärningspunkten mellan Kinks och The Libertines, och framför allt med tanke på deras karismatiska sångare Jonathan Eriksson, har Amber Oak förutsättningarna att återupprätta stadens pop-anseende.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
