Det tar sig. På flera ställen på sitt andra album har Almedal inte bara ansträngt sig för att faktiskt skriva vettiga melodier utan dessutom både lyckats foga ihop dem med åtminstone någotsånär genomarbetade texter och producera dem med viss grace. Picassoparken är till och med riktigt bra. Fortfarande känns dock sångmelodier och texter alltför ofta spontant improviserade i stunden, och dessutom tungt överlastade av ansträngda akademiska romantikerformuleringar. Men ge Almedal ett par år och skivor till så lossnar det nog, ska du se.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
