Allo Darlin’ - Bright Nights

Fika

BETYG: 5 av 6

Det här australisk/engelska bandet var kanske inte något av de viktigare brittiska indiepopbanden för drygt 10 år sedan, men i arvet efter Go-Betweens och i skuggan av Belle & Sebastian gjorde de tre trevliga album och ett par riktigt bra singlar i London innan de kastade in handduken 2014. Under pandemin upptäckte de att de saknade både varandra och musiken, och efter en del zoomande började om igen för två år sedan. Det har lett fram till ett album där deras storögda och lite naivistiska pop har fördjupats och mognat till något exceptionellt.

Tricky Questions är den första pophöjdpunkten, och den är karaktäristisk för vad som gör Bright Nights till ett så strålande album. Ett underligande vemod kontrasteras mot rent euforiska utrop om att "It felt so good to be alive", och är komplett med strålande oneliners som "When you asked about devotion, I only thought of Leonard Cohen". Elizabeth Morris är avgörande för Allo Darlin's nivå med en öppen och klar stämma mitt emellan Kirsty MacColl och Annika Norlin. Här vilar rösten på axlarna av den snabbfingrad gitarristen i Paul Rains, som inspirerats av Lloyd Cole & The Commotions och som helt korrekt tänker att country är en bra krydda i indiepop.

En lika klockren countrykryddad poppärla är My Love Will Bring You Home, som är Elizabeth Morris kärlekssång till sina döttrar, men Paul Rains har dessutom fler strängar på sin lyra, och bländar med ett solo som låter Robert Fripp i Berlin 1977 i Stars. Afropopslingor lyfter både den fina och kärleksfulla Northern Waters och Historic Times, som låter som en budgetversion av Paul Simons Graceland. Där betraktar Elizabeth Morris ett gammalt favoritband på en festival, och noterar att "The singer is much thinner than I remember, so what does that make me? He's hiding what's left of his hair under a cap" innan hon accepterar tidens gång och konstaterar att "no we're not so young, but we're still free".

När basisten Bill Botting sjunger You Don't Think of Me at All är det helt ok, men i bortavaron av Elizabeth Morris leadsång blir det samtidigt väldigt tydligt hur avgörande hennes röst är för Allo Darlin's särprägel och kvalitet. Det är i den som värmen och och det ömsinta vemodet sitter, och det är tack vare den som Bright Nights seglar upp som ett av årets allra bästa bästa indiepopalbum.

Av Patrik Forshage

Den 19 juli 2025

Skivrecension