Runt ett bord i sitt rustika kök har Alison Krauss trupperna igen för det första gemensamma albumet på 14 år, vill omslagsbilden berätta. Och precis så rustik, ombonad, intim och hemtrevlig låter Arcadias tidlösa bluegrass som vill berätta vardagliga historier om ”the good old days when times were bad”. Looks Like the End of the Road av Jeremy Lister var startpunkten I ett arbete som sedan fångade upp allt från mördarballaden The Hangman till strålande inbördeskrigsberättelsen Richmond on the James.
Efter Krauss utflykter i sidled både tillsammans med Robert Plant och solo finns Dan Tyminski finns inte kvar runt köksbordet längre, utom som låtskrivare till ljuvligt vackra The Wrong Way. istället är det nykomlingen Russell Moore som spelar gitarr och mandolin och som turas om att sjunga lead, och förändringen innebär inga stora skillnader. Som ledare för IIIrd Tyme Out har han fått otaliga bluegrass-utmärkelser, och även om det finns nyansskillnader jämfört med Tyminski hade Snow och hans J D McPherson-tolkning i North Side Gal suttit bekvämt intill Man of Constant Sorrow i O Brother Where Art Thou.
Resten av bandet är lika meriterade, med Jerry Douglas som allra tyngsta namn. Hans dobro och lap steel har hörts hos allt från Ray Charles via Paul Simon till Dolly Parton. Det är måhända den samlade erfarenheten och kompetensen som gör att de kan låta så distinkta i känsliga ballader och ledigt bluegrass-röj, och som gör Arcadia så genuin i helhet och i varje detalj..
