Alexander Ebert har knåpat ihop sin solodebut helt och hållet på egen hand, varje sångstämma, klarinetton och violingnissel, som motvikt till kompromissandet hans alter ego som sångare och ledare ägnar sig åt i 10-mannakulten Edward Sharpe and The Magnetic Zeros. Med en lätthet som gränsar till nonchalans skramlar han fram charmerande små popsmycken, och låter på flera ställen som en infantil lofi-variant av Paul Simon. Fler sådana skulle göra världen till en bättre plats.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
