Med en debut full av nästan-autentisk garagesoul som den borde kunnat låta i Memphis 1972 blev Alabama Shakes favoriter hos mången rockpuritan, trots att dynamiken blev lidande av att Brittany Howards ständiga kraftprover. Den här gången är det mindre retro och mer spännande, när de varierar både tempo och temperament. I till exempel Don’t Wanna Fight excellerar bandet i smart nu-soul, Guess Who är snygg rocksteady och i The Greatest utmanar de The Strokes i grenen ursprunglig NYC-new wave. Fortfarande ramlar de tillbaka i muskelriffande då och då, som i Dunes, men om de vågar släppa resterna av sådana machotendenser kan Alabama Shakes bli riktigt kul så småningom.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
