Han gör en ok Neil Young. Frågan är bara varför? Det är habilt om än finess- och poänglöst så länge Hollands egen Neil Young och hans band är överens om att ägna sig åt ohöljt Crazy Horse-härmande. Problemen uppstår först när han någon gång vill imitera sin andra influens Dylan, och bandet inte har en aning om hur de ska hantera situationen, och än mer på dubbel-CD:ns andra hälft, där samma sånger skalas av och framstår i all sin identitets- och meningslösa nakenhet.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
